Skapar det jag är på väg att säga mer liv – eller mindre?

När vi tänker på kommunikation som profession så handlar det ofta om att få någon (mottagaren, målgruppen) att göra, tycka, tänka, känna något som avsändaren redan har bestämt sig för. Vi använder det som marknadsföring, vi använder det som påverkansmedel, vi använder det som pedagogik och informationslogik, och vi använder det som övertalning. För den professionella kommunikationen as we know it är en del av vår tid, vår tid som handlar om exploaterande. Vi exploaterar naturresurser, vi exploaterar människor, vi exploaterar uppmärksamhet. Därför är tekniken vi använder oss av för detta - en exploaterande teknik. Det vi kallar för “kommunikation”.

Vi vet alla kriser som kommer som effekt av all denna exploatering….

Vad behöver ett annat, icke-exploaterande system för typ av kommunikationslogik? Eller uttryckt så här. Vad behöver system som skapar istället för att exploaterar livskraft (regenerativa system) för typ av kommunikation? Mitt svar är, vi behöver regenerativ kommunikation.

Låt oss titta på hur djuren och naturen kommunicerar.
I ett levande system är kommunikationen riktad. Den bär en tydlig mening. Tänk på hur växter som utsätts för angrepp eller stress avger kemiska ämnen för att andra växter i närheten ska kunna förbereda sitt eget försvar. Eller hur de kan känna av sin omgivning och analysera hur solljus reflekteras från gannväxternas blad för att veta hur nära de ska stå för att anpassa sin tillväxt, eller hur träd och växter kommunicerar och utbyter resurser med varandra genom svampnätverken mykorrhiza i jorden. Eller hur djur använder läten och doft för att markera revir, varna för faror eller locka till sig partners.

Kommunikation är mer än budskap → det är en cirkulär informations- och energiprocess som stärker systemets livskraft.

När vi människor kommunicerar händer något liknande. Men vi glömmer ofta bort kraften i alla dimensioner i vår kommunikation. Vi tänker ofta bara på vilka ord vi använder och tänker mer sällan på tonen, kroppspråket, pauserna, blickarna, närvaron. Lägg märke på hur olika kommunikation kan skapa ett vibrerande fält mellan oss. Ett levande mellanrum mellan två människor i kommunikation. Ett mellanrum där vi snabbt och omedvetet stämmer av: Är det här tryggt? Är jag sedd? Finns det respekt? Det är nervsystemen som kommunicerar innan intellektet gör det. Det betyder att vi kan säga rätt saker men sända helt andra signaler. Att vi kan vara tysta och ändå kommunicera tydligt. Att vi kan förändra en relation genom att förändra vår inre hållning. För det här mellanrummet är sällan neutralt. De är kontraherande eller expanderande. Skyddande eller öppnande. Det är utarmande eller regenerativt.

Om vi på riktigt vill vara med och bygga ett samhälle, en värld, som inte består av den utarmning och exploatering utan istället bidra till livskraftiga, regenerativa system, så skulle jag säga att vi inte kan använda exploaterande kommunikation. Det säger sig själv. Jag hävdar därför att vi behöver arbeta utifrån en annan logik. En regenerativ kommunikationslogik.